DEN BESATTA KÄRLEKEN

Selima Hills poesi har kallats lekfull, vildsint, påhittig, farlig, konspiratorisk, trotsig, galen, förfärligt eftertänksam, ömsint, intelligent, övermodig, subversiv och överrumplande, bl.a.

A Little Book of Meat (Bloodaxe, 1993) är skriven med en kvinnas röst, en kvinna som växer upp på en avlägsen bondgård. Den kartlägger den besatta kärlekens framväxande samtidigt som Hill binder samman sex och religion. ¨En sådan fulländad kombination av det välbekanta och det olycksbådande, det heliga och det profana är, för att citera Breton om Frida Kahlos målningar, ´som en rosett omkring en bomb`¨, enligt kritikern Deryn Rees-Jones.

Hon tilldelar jordiska ting en överspänd, förvirrad glans. Hills värld är som sagt märklig – den är drömlik, hemlighetsfull, ömtålig, rörande och samtidigt lätt olycksbådande.

I en dikt som ¨Den misslyckade bröllopsnatten¨ visar Hill främst på önskningarnas påträngande inverkan. Som alltid går hon direkt på den psykiska verkligheten och vanliga sociala normer är oväsentliga.

Det som i förstone, ur manlig synvinkel, kan verka vimsigt och trivialt (på grund av hennes uteslutningar), är kanske en absolut uppriktighet, en trovärdighet, som låter den psykiska verkligheten inkräkta på den fysiska. Eftersom hennes dikter handlar om att gå sönder och upplösas inombords måste de kanske vara just så splittrade.

Hills mest dramatiska verk är ¨The Accumulation of Small Acts of Kindness¨, dagböcker skrivna av en kvinna före, under och efter en längre vistelse på ett mentalsjukhus. Dikterna rör sig mellan sårbarhet och stabilitet och utnyttjar spänningen mellan en berättande första person och frånvaron av aktiva verb. Knappast någon engelsk poet är mer konsekvent i utforskandet av hur provisoriskt jaget egentligen är.

Boken Violet från 1997 är ett familjeporträtt, lika märkligt som en film av Bunuel eller Almodovar, eftersom hennes spegel alltid reflekterar mer än ytor. Senare böcker: Bunny, 2001 (Whitbread-priset), Portrait of My Lover as a Horse, 2002, Lou-Lou, 2004 och Red Roses (2006).

Min tanke är att göra ett fullödigt urval som täcker in alla de böcker som nämns här. Boken är planerad för PS förlag.

SLÄPLJUS OCH VINGAR

Så kommer den att heta – min nya diktsamling. Tema: tiden, minnet och nostos (hemkomsten). Här följer ett smakprov:

skogsbrynet närmar sig

steg för steg, drömlikt,

ur morgondimmornas vida släp

rullar in

ångestens timmar

i sin ränsel

*

nattens omsorger uppenbaras

taknätsspindlarnas byggnadsverk

alla dessa glimmande räddningssegel

utspända mellan grästuvorna,

öppnade händer

om någon

skulle råka falla från himlen

DOFTEN AV KANEL

Så här ligger det till:

För femton år sedan tjatade jag in Michael Ondaatje på Legenda och översatte Buddy Bolden blues och I skepnad av ett lejon. Sedan köpte Bonnier Alba Den engelske patienten och jag översatte även den och sedan Resan hem.

Därefter har jag av och till jobbat med Ondaatjes dikter och har nu flera urval, ett betitlat Kanelskalaren efter en av hans mest kända dikter om Sri Lanka i hans engelska urval The Cinnamon Peeler, det andra en komplett tolkning av hans senaste samling, Handskrift.

När Bonniers nu har tackat nej till hans dikter känner jag mig fri att gå vart jag vill. Alltså, vilket förlag vill ge ut ett fylligt urval av hans dikter (kanske nästa höst)? Dikterna är ju i sig som små noveller med omisskännlig Ondaatje-touch. Samlingen Handwriting är dessutom en fortsättning och utvidgning av självbiografin Resan hem. För mig har detta ärende högsta prioritet.

BREYTENBACH: RIMBAUD I AFRIKA

Jag har ett nytt projekt surrande i skallen. 1984 tolkade jag och gav ut den första boken av sydafrikanen Breyten Breytenbach på svenska: Blodet på dörrposterna (Fripress). Om jag nu har Dambudzo Marechera på gång hos H:ström, så kan jag väl säga att Breyten är hans vita motsvarighet, en man som suttit fängslad i många år för sitt stöd till ANC, ett slags Rimbaud i Afrika med sina hallucinatoriska skildringar av rasförtrycket.

Breytenbach är svår att översätta. Så mycket i hans lyrik beror på den ofta förekommande stackatoformen, på det pyrotekniska användandet av metaforer i deras bokstavliga betydelse, på förbluffande nybildningar, sammansatta ord, hoplimningar, barnramsor, bibliska uttryck, folkvisor m.m.

Just detta vill jag ge mig i kast med igen – kanske kan man också tänka sig en nyutgivning av Blodet på dörrposterna. Hans senaste diktsamling, som är ett urval av hans dikter ända sedan 60-talet, heter Windcatcher och kom ut 2007. Det är nog den jag siktar på.