Jag har ett nytt projekt surrande i skallen. 1984 tolkade jag och gav ut den första boken av sydafrikanen Breyten Breytenbach på svenska: Blodet på dörrposterna (Fripress). Om jag nu har Dambudzo Marechera på gång hos H:ström, så kan jag väl säga att Breyten är hans vita motsvarighet, en man som suttit fängslad i många år för sitt stöd till ANC, ett slags Rimbaud i Afrika med sina hallucinatoriska skildringar av rasförtrycket.

Breytenbach är svår att översätta. Så mycket i hans lyrik beror på den ofta förekommande stackatoformen, på det pyrotekniska användandet av metaforer i deras bokstavliga betydelse, på förbluffande nybildningar, sammansatta ord, hoplimningar, barnramsor, bibliska uttryck, folkvisor m.m.

Just detta vill jag ge mig i kast med igen – kanske kan man också tänka sig en nyutgivning av Blodet på dörrposterna. Hans senaste diktsamling, som är ett urval av hans dikter ända sedan 60-talet, heter Windcatcher och kom ut 2007. Det är nog den jag siktar på.