SZYMBORSKA

12 februari, 2012

Rilke sa en gång någonting i stil med att nybörjarpoeten bör hålla sig till sitt eget liv, det välbekanta, vardagen, närmiljön. Den erfarne poeten däremot kan blicka ut över världen och återge civilisationen i ett nötskal.
Jag läser ånyo Wislawa Szymborskas Ett kolon, i Anders Bodegårds tolkning. Polska läsare utsåg den till årets bok när den kom ut 2005.
Östeuropeiska poeter har av förklarliga skäl alltid varit speciellt vaksamma på språket, ordens dubbeltydighet, att orden så lätt lånar sig till missbruk, att det högtravande och det lågsinta kan döljas i samma mening.
Även om boken är tunn (endast 40 sidor) finns här gott om det som är Szymborskas kännemärke: det illusionslösa och det ironiska, vardagsbilder och allegorier. Hon levererar alltid med distans, en djupborrande blick från sidan på människan och hennes situation. Nuet är ett kolon från vilket allting bedöms och livet öppnar sig mot det förflutna (en punkt) eller framtiden (ett utropstecken).
Jag tillät mig att jämföra med några dikter i den stora samlingsvolymen Dikter som gavs ut 2003. På ett skenbart vardagligt språk, hela tiden omärkligt frågande, avkräver hon oss svar på de frågor vi sällan ställer, som varifrån vårt tolkningsföreträde i naturen kommer?
I dikten ¨Experiment¨ berättar hon om hundhuvudet som ännu levde kopplat till slangar och maskiner. Att hunden är trogen till fysiologins ära fyller henne med skräck.

Ett troget hundhuvud,
ett hederligt hundhuvud,
klappade man det knep det ihop ögonen
i tron att det ännu var en del av en helhet
som krökte ryggen under en smekning
och viftade på svansen.

Man kan ställa denna hund mot dikten ¨Hund indragen i historien; monolog¨ i den nya boken. Den hunden talar i jagform om sitt till synes normala liv i husses hägn. Plötsligt mot slutet gör dikten helt om och man förstår att hunden har tillhört Adolf Hitler och då säger ord som ¨utvald¨, ¨plikter¨, ¨herrelös¨ genast något helt annat.
Hon kan till och med tillåta sig lite galghumoristisk självrannsakan som i dikten ¨Ouppmärksamhet¨.

Illa skötte jag mig i kosmos igår.
Jag levde ett helt dygn och frågade inget,
och förvånades inte över något.

Jag var som en spik som slagits in för löst i väggen
eller som
(här en liknelse som inte infann sig).

Ett kolon är en bok som sakta lär oss att bli mer vaksamma på vår indolens och likgiltighet, som avkräver oss ett stycke Pascal varje dag, men samtidigt förklarar varför Darwin ville läsa romaner med lyckligt slut. För Szymborskas egen del gällde levnadsmaximen: ¨I varje möjligt svar måste det finnas ännu en fråga.¨

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: