Ny recension i Kulturen

22 mars, 2013

Finstämd men ljummen, skriver Sofie Niemi i Tidningen Kulturen den 20 mars.

”Släpljus och vingar är Roy Isakssons femte diktsamling. Boken är fylld med stillsam och eftertänksam poesi som stundtals påminner om ett gammalt fotografi, men som ibland är långt mer abstrakt, med en tidlös ljudbild, komplex och djupsinnig. Flera av dikterna är tillräckligt berättande för att kallas prosapoesi och bygger ofta upp en minnesbild, kanske ett ögonblick ur barndomen, eller en mer kvardröjande bild av en landsbygd. Vissa saker är hämtade ur dokumentation om byns historia och diktarjaget sammanfogar dessa fakta med sina egna minnen och erinringar. Det är berättelsen som ett förflutet och om en far som finns och som försvinner. Det förflutna är dock inte isolerat, utan blandas ut med nuet, med vardagens stillsamma göromål och tysta betraktelser av omgivningen. Det förflutna har blivit till nuet och vissa saker finns kvar, andra försvinner.

Isakssons poesi berör flera sinnen – hans bilder är inte bara visuella, utan också fyllda av ljud och beröring. Det kan vara julisolens värme, en rakknivsegg mot ett finger eller en talgoxes snärtande genom luften. I de mer prosaliknande styckena undviker Isaksson att göra något radikalt med bildspråket, men i den långt mer abstrakta dikten ”Snart ökar jordens rotationshastighet med en sekund” finner vi något mer expressivt: ”Nätternas viskande skrift sufflerar oss. / Vattenbrisader genom grenverk, längs husmossans trappsteg. / Mångfaldsmummel, / nya färger som sipprar upp i mörker.”

Mitt bland de ursvenska landsbygdsskildringarna glimtar bilder av en annan tillvaro fram, Kosovo och en hänvisning till massakern i Srebrenica. Kanske blir det en kontrast till den småländska stillsamma och sävliga landsbygden, omedvetenheten och det som händer och har hänt, det långsamma begravandet av minnen av oförlåtna oförrätter.

Roy Isaksson skriver rofylld poesi, stilmässigt skiftande, men tematiskt sammanhållen. Det jag uppskattar mest är bilderna av det förflutna i en långsam evighetsprocess, bemödanden och glömska, kanske är det landsbygdsbilder som är så allmängiltiga att varje människa som varit på en gammal bondgård, med rostiga gamla harvar övervuxna av gräs och en gammal gårdssoptipp kan känna igen sig.

Samtidigt som jag kan uppskatta denna sorts poesi precis för vad den är, erkänna att den är välskriven och mångfacetterad, kan jag inte undvika att bli en aning uttråkad. Här finns ingenting nytt, ingenting gripande eller radikalt – det är lite som poesi djupt inkörd i en plogfåra, finstämd men ljummen. Och det är långt ifrån ett specifikt utdömande av Släpljus och vingar, snarare en temperaturmätning på mycket av den poesi som kommer ut idag, den konceptuella icke inräknad.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: