PAULINE STAINER HYLLAS

16 december, 2009

Det finns en oerhörd vingbredd i Pauline Stainers poesi, trots att den är så koncis. Man måste läsa om dikterna gång på gång för att som läsare mentalt koppla sig till de energier som finns i dem. I sin verbala karghet är de storartade, som raukar.

Läs bara första strofen i titeldikten om födelsens under, med lätt igenkännliga bibliska allusioner:

Fötter löper mot membranet –

barnet före födelsen

gående på vattnet.

(Tommy Olofsson recenserar Pauline Stainer: Gående på vattnet i Svenska Dagbladet)

Annonser