Biografi

Om jag säger att jag söker doften från böckernas sidor, textens andedräkt som blåser liv.
Detta moln av frömjöl tog mig tidigt i besittning. Här föddes en hunger, den enda som inte får stillas. Den omättliga, sökande själens aptit.
Läsandets vällustiga resa ritade ständigt nya kartor, nya bedrifter, en egen suveränitet. Jag förflyttade mig obehindrat genom seklernas oroliga drömmar. Jag lånade andra människors gestalt, bar nya känslor med världsvan elegans.
Detta parallella liv blev min andakt, att söka språket som bundsförvant, ett eget hjältemod med solidaritetens segerhuva. Allt levandes princip bultade ivrigt i mina uppslagna händer, blottade skammen och lidandet. Och jag lärde mig att minnets trädgård är lika outforskad som städernas föränderliga passager, lika hemlighetsfull som flodens krök.
Ständigt återvänder jag till myllret av möjligheter, ständigt återupptäcker jag – gränslösheten. Den bestående, allestädes närvarande.
I förlängningen kom översättandet, ännu en besatthet. Som att tro att verklighetens många ansikten kan mötas, att människan kan få vingar, om än bara i någons öga.
I viss mån läser vi för att få bekräftat att vi inte är ensamma. När den är som bäst måste poesin få vara störande, ifrågasättande och upplyftande. Då blir den en styrka till förändring, ett levande sällskap som möjliggör för oss som läsare att förstå de stormar som drabbar oss i vår ensamhet och följer oss ut i livets ordnade förödelse.
Jag vill översätta, ge röst, åt de författare som beskriver livets kalejdoskop. Dessa böcker upptäcker jag ofta i den litteratur som härstammar från kolonierna, från tredje världen. Som hos Sri-Lanka-födde men i Kanada boende Michael Ondaatje, eller hos den alltför tidigt bortgångna zimbabwiskan Yvonne Vera.
Jag söker det nyskapande, nya korsbefruktningar mellan genrer, ovanliga böcker som inte traskar patrull i inkörda tankebanor. Fokus på skönlitteratur, den må sedan komma från Irland, Portugal, Kosovo, Tjeckien eller Norge. Det som är spännande i dessa dagar är de författare som skriver långt från sina hemländer, den zimbabwiske författaren Chenjerai Hove som i två år bott i Stavanger (hans dikter från de senaste tjugo åren utkommer snart i min tolkning på Bokförlaget Tranan), den albanske flyktingen Ismet Janusaj som också publicerar sina dikter i Norge, nigerianskan Chika Unigwe som ger ut romaner i Belgien, den kurdiska poetissan Choman Hardi som är verksam i England, den indiska världspoeten Sujata Bhatt som bor och verkar i Tyskland, Grace Nichols från Guyana som hyllar Edith Södergran, Laila Lalami från Marocko, kanske mest känd som bloggaren ¨moorishgirl¨, som har skrivit den första boken om de s.k. ¨harragas¨ som med livet som insats tar sig över Medelhavet i rangliga fiskebåtar och söker en framtid i Europa (Hope and Other Dangerous Pursuits).
Gamla gränser raseras, samtidigt som det starka Europa bygger nya gränser runt omkring oss. Återigen blir författarna nomadiserande intellektuella, som för hundra år sedan. Den skeva utgivningspolitiken hos svenska förlag förblir däremot märkligt lik politikernas rädsla för det främmande.