Chris Abani i Karavan

”Hur det egentligen ser ut i ett samhälle – lögnerna, skönheten, motsättningarna – är mer uppenbart i dess skönlitteratur än någon annanstans.”
Chris Abani intervjuas i tidskriften Karavans jubileumsnummer (4,2012).

Där publiceras också ett antal dikter ur samlingen Sanctificum (2010), tolkade av Roy Isaksson.

Det finns inget fädernesland.
vi befinner oss alltid på en perrong
i väntan på ett tåg som nästan aldrig kommer.
Expressen som tjuter genom stationen är en drake.
Ibland snö, ibland sol. Ibland säger vi,
det här är min station. I själva verket är det hela tiden en resa.
Ingen ger och ingen tar.
Det verkliga miraklet är att kärleken inträffar hela tiden.
Om det finns ett fädernesland är detta dess geografi.

Selima Hill på svenska

Selima Hills poesi har bland mycket annat kallats lekfull, vildsint, påhittig, farlig, konspiratorisk, trotsig, galen, förfärligt eftertänksam, ömsint, intelligent, övermodig, subversiv och överrumplande. Hon tilldelar jordiska ting en överspänd, förvirrad glans.

Selima Hills humor är dyster, och därför så befriande – den söker inte sympati utan sanning. Det är dikter som inte vill vara upplyftande utan ärliga, dikter som vägrar förneka de sår som vill förnekas.

Översättare: Roy Isaksson
Förlag: Celanders förlag
Bandtyp: Danskt band
Språk: Svenska
Utkommer: 201302
Antal sidor: 120

Ny diktsamling i februari

Ideologierna är döda, marknaden är allena saliggörande, och ändå: Minsta barn tror ju än så länge i ett upphetsat ögonblick på gemenskap, på det sammanbindande ordet i ¨du och jag¨.
Vilken grupp bekänner jag mig till? Den med social kompetens, den bortrationaliserade, den språkfattiga, den underbetalda, den överbetalda, det politiska frälset, de bortglömda, de som redan har levt och nu får ligga på sparlåga – för ingen bryr sig riktigt, ingen upphäver ett ramaskri, ingen visar någon som helst jävlar anamma.
Det förgångna och det innerliga är inte att förakta, utan en viktig navelsträng. Det handlar om mänsklig närhet, en dröm, en njutning i mycket små underverk, som ett övervintrat påfågelsöga och taknätsspindlarnas byggnadsverk. Eller:

skatorna i dag
hejdlösa
in medias res

käxande, häxande, uppkäftigt tungomål
ett svartvitt idisslande
indiskretionens bröderna Marx

denna tidlöshet
delad eller inte

Dikterna i Släpljus och vingar är avskalade, deras fåordiga självklarhet möter livsavgörande erfarenheter. De talar om förflutenhet, om glädje, nåd, tacksamhet och kärlek. En far tynar bort och dör – och en son söker i minnena, i växtriket, i djurriket, i människoriket, i solidaritetens styrka.

¨Poesin, som det ensamma barnets uppfinning¨, skrev Lars Norén på sjuttiotalet. Poesin, som den ensamma människans räddning, menar Roy Isaksson. Den omättliga, sökande själens aptit.

Han skriver sig tillbaka, långsamt, med omtagningar av vissa teman, ett drömlikt famlande efter sammanhang i det förflutna, kanske också för att återupprätta sig själv. Människor och skeenden förblir skärvor och därför trovärdiga.

Så blir dikterna författarens nostos, en hemkomst i det inre.

Bandtyp: Danskt band
Utkommer: 201302
Antal sidor: 96