Fantastisk recension i Kulturen

Brian Turner
I skuggornas ständiga larm (Phantom Noise)
Översättning: Roy Isaksson
Oppenheim
För mindre än ett år sedan recenserade jag Brian Turners starka debutverk Kulan som kommer här. Jag mer anade en visste att det var en kommande klassiker jag skrev om. Men det vet jag nu, för ”I skuggornas ständiga larm” bevisar Turner att han är en av de allra intressantaste engelskspråkiga poeterna just nu.

Om Kulan… handlade om krigets fasor och moraliska ställningstaganden, så handlar ”Skuggorna” om fredens problem, inte minst de traumatiska minnena som förträngts så effektivt att det tar flera år för dem att komma upp till ytan och bryta ut i neuroser och psykoser. Men det är också personliga betraktelser om livet ”före” genom Brians barna- och tonårings ögon. Lika starkt det.

Starkast av alla är kanske inledningsdikten Veteranens sjukhusbikt, som är såpass lång att jag inte kan citera den i dess helhet. Den börjar så här:

Varje natt är annorlunda. Varje natt är densamma.
Ibland kramar jag avtryckaren. Ibland gör jag det
När jag kramar avtryckaren står han ofta bara där,
och gestikulerar, som om han sa: SKÄMS DU INTE?
När jag inte gör det häller han bensin
över sig själv, dränker sig själv i eld.

Män står bundna på knä, darrande
i djurspiltan, långt innan gryningen.

Mjölkkon vill begripa hur
jag kan göra detta mot en annan mänsklig varelse.

och slutar så här:

Varje natt är det annorlunda.
Varje natt samma sak.
En del nätter kramar jag avtryckaren.
En del nätter bränner jag honom levande.

En annan stark och ohygglig dikt är Valen, ett barndomsminne från 1970, när Brian var tre år, om en väldig strandad kaskelot, vars kadaver sprängdes med dynamit för att den inte skulle lukta för jävligt och för länge.

Ytterligare andra dikter är mer klassificerande och åberopande till exempel skönheten i 1200-talets Bagdad eller sufismen.

Stor dikt rakt igenom. En humanitär helhet mitt i den skenbara splittringen och till synes spretande tema. Brian Turner hoppas jag att vi får se mycket mer av framöver. Säker kan man ju inte vara eftersom livet är just så obeständigt och nyckfullt som han beskriver det i sina dikter.

Christer B Johansson